Blogg B pressetik Ida Svensson

Blogg B Ida Svensson

När jag först läste om fallet med den mördade mannen i Malmö tänkte jag att det skulle vara konstigt att undvika att skriva om de misstänktas extrema åsikter. I P1-reportaget om fallet kan man höra att ”inget pekar på…” att deras åsikter skulle vara orsaken till att de begick brottet. Å andra sidan fanns det som jag förstod inget annat tydligt motiv. Som jag ser det kan man då välja att se detta som ett mord utan att lägga så mycket tyngd på bakgrund/orsak (vilket skulle kännas ganska konstigt) eller så kan man se vilka möjliga motiv som finns. I det här fallet tycker jag därför att uppgifter om deras åsikter blir intressanta.  Även om deras åsikter inte skulle kunna bevisas ligga till grund för brottet är det en del av dem som personer. Våra åsikter styr så mycket vilka val vi gör och hur vi handlar. Jag tycker därför att deras åsikter ska kunna nämnas för att måla en bild av de misstänkta. Jag ser den här informationen som en av alla detaljer kring de misstänkta. Jag tror inte för den sakens skull att man behöver skriva vilken religion de praktiserar. Deras åsikter finns representerade i flera religiösa grupper och även icke-religiösa samlingar, därför tycker jag att det är oviktigt att skriva om just religionen i det här fallet. Det som är av intresse här är att de aktivt har tagit ställning och publicerat kraftigt negativa åsikter rörande homosexuallitet. Det är det som skulle kunna presenteras som ett motiv till ett hatbrott. Jag skulle alltså välja att skriva om deras åsikter men inte om deras religion.

I de pressetiska regler som finns framtagna står det i punkt 10 att man inte ska framhäva ” berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.” Med tanke på fallet som nämns ovan är det viktigt att ta denna punkt i beaktning. Det kan nog vara lätt att blanda in deras religiösa åskådning vilket, som jag nämnde tidigare, inte känns relevant. Det är inte uteslutande muslimer som kan ha dessa åsikter och därför tycker inte jag att det är intressant i sammanhanget. Att skriva om religionen skulle istället kunna bygga på främlingsfientligheten eftersom jag tror att det skulle hamna omotiverat fokus på att de är just muslimer.

Vad gäller artikeln som publicerades på bloggen håller jag inte med Stig Hadenius när han menar att man ska kunna publicera en misstänkts namn innan den dömts. Jag tror att det är oerhört viktigt att hålla fast vid att man är oskyldig till motsatsen bevisats. Jag tror t.ex. att det kan vara farligt att publicera namn och bild på brottsmisstänkta eftersom det finns en risk att människor tar lagen i egna händer, som nämns i artikeln. Man kan också skada så många, förutom den misstänkte även personer i dennes närhet om man felaktigt ”hänger ut någon”. En bild på den misstänkte tycker jag däremot att man kan publicera för att få fram dennes identitet om man också har en bild på den brottsliga handlingen (som i fallet med rånaren på tunnelbanespåret t.ex.).

De pressetiska regler som finns säger att det gäller att ”skydda enskilda mot oförskyllt lidande genom publicitet.” I punkt 15 står det vidare ” Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.” Frågan om allmänintresse är svår och intressant. Kan man verkligen skydda allmänheten genom att publicera namn och bild på misstänkta brottslingar eller gör man det bara för att få fram snaskigt skvaller? Jag är tveksam till om man skyddar allmänheten genom att göra det. Jag ser inte hur den informationen kan skydda mig mer än att jag möjligtvis känner igen personen i fråga från en bild. Det kan ändå vara för sent att hindra brottet. Väger jag detta mot att en person felaktigt kan bli anklagad för att ha begått ett brott väger inte allmänintresset så tungt.

Argumentet att det skadar fler att inte skriva ut namnet ”…oskyldiga kan bli misstänkta om medier enbart skriver ”42-åringen.” förstår jag inte riktigt. Det finns ofta väldigt många i samma ålder på en plats och det blir svårt att peka ut någon bara på den informationen. Att man skulle kunna förhindra framtida brott genom att publicera namn på misstänkta är jag också tveksam till. Förövaren kan maskera sig, hitta på ett annat namn eller liknande för att ändå fortsätta begå brott. Det skadar mer att skriva ut namnet, om det är felaktigt, än det skyddar om det skulle vara rätt. Allmänintresset är enligt mig oftast inte stort nog för att publicera känslig information om en misstänkt person.

Det är väldigt svåra frågor det här. Man får väga dem noga och ställa olika vinklar och argument mot varandra. Det som är viktigt är att inte glömma att man är oskyldig tills motsatsen är bevisad och att hela tiden värna om individens integritet.